Krishnapatnam Port är Indiens största privatägda hamn. Hamnbygget, som påbörjades 2007, har resulterat i bland annat miljöförstöring och kränkningar av mänskliga rättigheter. I takt med att hamnområdet växer blir det allt svårare för lokalbefolkningen, det sårbara yanadifolket, att hitta försörjningsmöjligheter.
Yanadifolket är ett av över 600 urfolk i Indien, och är historiskt ett nomadfolk som länge levt i landets sydöstra del. Deras existens kan spåras tillbaka till stenåldern, men de första nedskrivna historierna om Yanadifolket är av brittiska kolonisatörer från 1835. Sedan dess har Yanadis gång på gång utsatts för tvångsförflyttningar av både britter och den indiska staten. Idag lever Yanadifolket utspridda över hela landet, men den största befolkningen finns fortfarande i staten Andhra Pradesh.
Yanadifolkets vardag präglas av diskriminering
Trots att den indiska regeringen har som uttalat mål att integrera urfolken i samhället lever Yanadifolket fortfarande oftast helt avskilt och under mycket svåra förhållanden. Hungern är utbredd som ett resultat av brist på utbildning, mark och vatten. Deras sårbarhet som minoritet är ständigt närvarande. De kulturella skillnaderna i språk och religion åtskiljer det hinduiska Indien från de olika urfolken och gör att Yanadifolkets vardag präglas av diskriminering.
Sedan flera år tillbaka arbetar FIAN i Andhra Pradesh med ett trettiotal byar i Nellore-distriktet, där invånarna lider av hunger och allvarlig undernäring. Genom ett Sidafinansierat projektsamarbete har FIAN Sverige stöttat FIAN Andhra Pradesh i arbetet med Yanadibyarna. Den generella situationen är densamma i samtliga byar som omfattas av projektet. Bristen på mat, vatten, sanitet och utbildning är akut. Ett tiotal av de byar FIAN arbetar med är dessutom direkt påverkade av ett gigantiskt infrastrukturprojekt som påbörjades 2007, vilket har berövat dem försörjningsmöjligheter och förvärrat situationen för många.
I särskilda ekonomiska zoner följs inte arbetsrätt och miljöskydd
Indiska staten lät bygga råvaruhamnen Krishnapatnam Port i ett område där ett tiotal Yanadibyar ligger. Samtidigt etablerade man en särskild ekonomisk zon (Special Economic Zone, SEZ) som totalt omfattar kring 5000 hektar mark. En SEZ är ett avgränsat område som Indiska staten inrättar för att ge företag förmånliga villkor. Inom dessa områden gäller inte ordinarie lagar i full utsträckning, ofta behöver företag inte följa samma arbetsrätt och miljöskydd här som i andra områden. Detta för att locka internationella investeringar och sätta fart på den ekonomiska tillväxten.
Inrättandet av hamnen har resulterat i att de saltvattenskanaler som Yanadibyarna tidigare fiskat i helt eller delvis blivit avskärmade från havet. Som en effekt av det har fisktillgången minskat dramatiskt samtidigt som vattnet i kanalerna blir alltmer otjänligt genom utsläpp från hamnen och industrier i området. Fisket som inkomstkälla, som tidigare utgjorde grunden för många Yanadifamiljers försörjning, har drabbats hårt och i princip helt gått förlorad.
Många är nu fullständigt utlämnade till det statliga jobbgarantiprogrammet som ger rätt till hundra betalda arbetsdagar per år, samt det statliga ransonsprogram som ger familjer som lever i fattigdom möjlighet att köpa ris och andra basvaror till ett mycket reducerat pris. Dessa åtgärder är dock otillräckliga, dessutom saknar många familjer tillgång till programmen.
FIAN arbetar med kapacitetsstärkning och påverkan
FIAN har arbetat med att hjälpa familjer att kräva tillgång till programmen, som egentligen redan borde vara tillgängliga för alla. Huvudfrågan gäller dock i första hand den indiska statens misslyckande med att respektera och skydda Yanadifolkets rätt till lämplig mat, en rättighet som kränkts genom att de förlorade försörjningmöjligheterna kopplade till hamnbygget inte kompenserats. Det är ett resultat av ren diskriminering då närliggande fiskebyar som inte tillhör urfolk redan under hamnbyggnadsprocessen fick kompensation för sina förlorade fiskemöjligheter.
Genom projektsamarbetet har FIAN Andhra Pradesh kunnat arbeta med kapacitetsstärkning i byarna där de utbildat i mänskliga rättigheter och hur byinvånarna ska kunna kräva sina rättigheter. Parallellt har ett systematiskt påverkansarbete bedrivits, riktat mot lokala makthavare, media och allmänhet.