De som föder världen svälter. Trots att 70 % av maten vi äter kommer från små till mellanstora jordbruk är det de som lever och arbetar på landsbygden som är värst drabbade av hunger globalt. Av dem som hungrar bor 80 % i rurala områden och försörjer sig som lantarbetare, småbrukare, fiskare, herdar eller jägare där många är jordlösa och är utan rätt till mark. Runt om i hela världen ignoreras småbrukarnas potential att med rätt verktyg lyfta sig själva och sina samhällen ur fattigdom – på ett sätt som är hållbart både idag och i framtiden. 

Småbrukare är offer för omfattande diskriminering
Världens civilsamhälles- och småbrukarorganisationer har sedan länge påtalat den omfattande diskriminering som råder på landsbygden. Detta ledde fram till att den rådgivande kommittén inom FN:s råd för mänskliga rättigheter 2012 presenterade en rapport om småbrukares rättigheter och andra som arbetar på landsbygden. En rapport som bekräftade att denna grupp är utsatt för omfattande diskriminering. Det är bland människor på landsbygden som läget för de allra flesta fri- och rättigheter är som allra sämst. Diskrimineringen sker inte bara i länder långt bort. Småskaliga matproducenter utsätts för diskriminering världen över. Från nord till syd från öst till väst utsätts landsbygdens befolkning för diskriminerande behandling. 

Detta tar sig uttryck bland annat genom tvångsomhändertagande av- och tvångsförflyttning från mark som de traditionellt bebott, kriminalisering av protester och människorättsförsvarare. Diskriminering av kvinnor, brist på jordbruksreformer och strategier som stöttar landsbygdsutveckling. Frånvaro av basala samhällsfunktioner som sjukhus och skolor, samt frånvaro av lagar och regler gällande minimilön och arbetsrätt. 

Världens civilsamhälles- och småbrukarorganisationer har sedan länge påtalat den omfattande diskriminering som råder på landsbygden. Detta ledde fram till att den rådgivande kommittén inom FN:s råd för mänskliga rättigheter 2012 presenterade en rapport om småbrukares rättigheter och andra som arbetar på landsbygden. En rapport som bekräftade att denna grupp är utsatt för omfattande diskriminering. Det är bland människor på landsbygden som läget för de allra flesta fri- och rättigheter är som allra sämst. Diskrimineringen sker inte bara i länder långt bort. Småskaliga matproducenter utsätts för diskriminering världen över. Från nord till syd från öst till väst utsätts landsbygdens befolkning för diskriminerande behandling. 

Detta tar sig uttryck bland annat genom tvångsomhändertagande av- och tvångsförflyttning från mark som de traditionellt bebott, kriminalisering av protester och människorättsförsvarare. Diskriminering av kvinnor, brist på jordbruksreformer och strategier som stöttar landsbygdsutveckling. Frånvaro av basala samhällsfunktioner som sjukhus och skolor, samt frånvaro av lagar och regler gällande minimilön och arbetsrätt. 


Bara i Sverige har vi förlorat ca 70 procent av alla våra bönder de senaste 25 åren. 

Småbrukarna sitter på lösningarna

FIAN arbetar med att uppmärksamma hur effekterna på mänskliga rättigheter och miljö skulle förbättras om makten över maten och livsmedelssystemet hamnade där den borde vara- hos dem som producerar och konsumerar mat.  Vi menar att det är hög tid att göra upp med myten om att det är det högteknologiska, konventionella, industriella exportinriktade jordbruket som är lösningen. Detta ohållbara system kommer aldrig att kunna trygga livsmedelsförsörjningen utan snarare bidra till att utarma förutsättningarna för att bruka jorden hållbart i framtiden. Det finns tillräckligt med bevis för att småbrukare med matsuveränitet, rätt metoder och resurser kan föda världens befolkning. Men de vetenskapligt bevisade och sedan urminnes tider beprövade teknikerna om hur marken bör brukas i harmoni med jordens ekosystem, som finns bland urfolk och småbrukare världen över, erkänns och respekteras inte. Istället misskrediteras och undervärderas dessa kunskaper allt som oftast i dagens matsystem baserat på monokulturer och kemikaliebaserat jordbruk för maximal avkastning.

Deklarationen för småbrukares rättigheter

Att småbrukarna sitter på lösningarna och har rätt till såväl demokratisk kontroll över produktiva resurser som marken de bukar, slogs återigen fast i och med att FN:s råd för mänskliga rättigheter i september 2018 antog ”FN:s Deklaration för småbrukare och andra som arbetar på landsbygdens rättigheter.”

Deklarationen är ännu inte antagen av FN:s generalförsamling och möter fortfarande stort motstånd. I november kommer deklarationen att läggas för omröstning och antagande för alla medlemsstater i FN. När den antagits kommer denna deklaration att bli ett kraftfullt verktyg för att söka rättvisa och gynnsamma nationella och politiska åtgärder gällande mat, jordbruk, frön och mark. Rådet betonar vikten av hur ett internationellt instrument på FN-nivå sannolikt kan stödja jordbrukare och lantarbetare, i synnerhet kvinnor och barn.

Rättigheter som är nödvändiga för värdiga levnadsvillkor

Den här deklarationen är en unik möjlighet att utveckla internationell lag för att skydda de mänskliga rättigheterna. Det skulle innebära ett stort framsteg för uppfyllandet av rätten till lämplig mat och matsuveränitet. Den tydliggör redan erkända rättigheter ur småbrukares perspektiv samt lyfter rättigheter som ännu inte är formella men som är nödvändiga för småbrukares rätt till värdiga levnadsvillkor.

Europeiska ekonomiska sociala kommittén fastslår vikten av att ge stöd åt jordbrukare och landsbygdens befolkning genom att erkänna deras centrala funktion i samhället och stödja deras specifika behov. Sådana behov som rätten till mark, rätten till fröer, rätten till produktionsmedel såsom vatten, krediter och verktyg samt rätten till matsuveränitet.

FIAN följer processen noggrant genom att delta på möten och utföra påverkansarbete samt sprida information om processen och få Sverige att anta deklarationen. Deklarationen är viktig för att stärka rätten till lämplig mat och nutrition samt stoppa landgrabbing. Den möjliggör utformningen av specifika nödvändiga lagar för att säkerställa tillgång till produktionsresurser, och fungera som en garanti för en hållbar livsmedelsproduktion i en allt mer osäker värld.