Om nån sagt till mig att snart kommer du att sitta i ett rum på ett fancy hotell mitt i Stockholm och få permakulturens principer (iallafall några av dem) presenterade av en omätligt rik nyss influgen amerikan så skulle jag trott att personen rökt nåt spännande. Men det hände på frukostmötet som AP-fondernas etikråd bjudit in FIAN mfl på.
“Hanna Skoog från Axfoundation berättar mer om ”blockkedjans” potential och deras praktiska erfarenheter från Marocko kring insamling och validering av social data direkt från jordgubbsodlingar.IndigoAG, rankat av CNBC som världens mest innovativa företag 2019, har tagit ett nytt grepp på hela problemställningen och samarbetar med jordbrukare, livsmedelsföretag och konsumenter genom ett unikt system av förbättrat jordbruk, datainsamling och satellitövervakning. Bonden får bättre skörd, ”identiteten” från produkten bibehålls och ger hela kedjan ett mervärde. David Perry, VD för IndigoAg presenterar deras arbete i detalj och vi kommer naturligtvis att diskutera företagets omtalade klimatprojekt – Terraton Initiativet.”
Nya teknologier inom livsmedelssektorn brukar ju handla om att odla sallad i steril lösning under jord och andra idéer som borde skrotats redan i idéfasen. Och AP-fondens etikråd är ju inte mer etiska än att de tycker att vi gott kan fortsätta samarbeta med företagen Total och Walmart för det är ju viktigt att ha en dialog. Därför såg jag inte precis fram emot frukosten.
Men seminariet visade sig vara ovanligt intressant. Hanna Skoogs erfarenheter från Marocko var att en blockkedjevalidering av jordgubbarnas ursprung funkar inte. “Reality eats block chain for breakfast” konstaterade hon, och menar att värdekedjevalidering måste bygga på förtroende.
Så var det dags för morgonens stora dragplåster, David Perry. Han har tjänat miljarder på biokemi och den nya handelsplattformen Indigo vill nu köra en kombo av sina intressen och förbättra världens jordbruk plus rädda klimatet. Han säger att han funderat mycket på hur vi kan producera nog med mat i världen på ett hållbart vis och hjälpa människor välja mat som är bra för deras hälsa på lång sikt.
Perry förklarade problemen med dagens jordbruk (markförstöring, rester av växtgift i maten, utsläpp av metan och kväve mm), vad han menar är kärnan i problemet (vi betalar inte bonden för kvalitet och hållbarhet). “Vi måste skapa ett hållbart jordbruk som även gynnar konsumentens hälsa” sade han och knäppte fram nästa bild med lösningarna – mikrobiologi måste ersätta kemiska gödningsmedel, jorden förbättras genom plöjningsfritt bruk, täckodling, naturgödsel, växelbruk och så vidare. Det lät som föreningen Permakultur med en ovanligt maxad powerpoint.
Projektet som ska åstadkomma allt detta heter Terraton vilket syftar på det teraton av koldioxid som måste ner i jorden ur atmosfären. Bönderna ska få betalt för kolinlagringen med 15-20 dollar per ton. 2-3 ton per hektar är möjligt att lagra in, och detta innebär också ökade skördar och lägre kostnader för växtgifter. Så långt lät det ju på många sätt bra, även om det var en kort presentation som inte gick in på det finstilta så att säga.
Men kostnaden för det hela måste ju täckas nånstans, entreprenörer och investerare vill ju tjäna pengar. Skulle priset hamna hos konsumenterna eller var? Så på frågestunden säger jag att det där med affärsmodellen är lite otydligt. Vad ska betala för allt detta? Jo, inlagringen av kol blir ju utsläppsrätter på marknaden. Men sa jag, då kan ju nån köpa dem för att kunna fortsätta släppa ut?
Här blir Perry irriterad. “Visst, vi erkänner att det finns ett moraliskt dilemma här och att utsläppsrätter svartmålats på grund av detta. Men kolet kommer bara att lämna atmosfären om vi kan skapa incitament för att det ska ske!”
Världen klickade på plats igen och saker och ting blev tröttsamt logiska. Att rädda världen var en jättebra idé – om det går att kombinera med en fantastisk kvartalsrapport, annars not so much. Och att omvandla inlagringen till utsläppsrätter flyttar ju bara problemet. Precis det vi inte har tid med.
Viktoria Olausson, oktober 2019
