I en globaliserad värld, där ett lands påverkan på mänskliga rättigheter och naturresurser sträcker sig långt utanför det egna territoriet, har begreppet extraterritoriella skyldigheter (ETO, från engelskans extraterritorial obligations) fått en allt viktigare betydelse för upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna.
ETO innebär att ett lands skyldigheter att upprätthålla de mänskliga rättigheterna inte enbart gäller för medborgare inom landets egna gränser, utan att skyldigheten även gäller utanför landets eget territorium. Stater ska alltså respektera, skydda och upprätthålla rätten till lämplig mat och andra grundläggande rättigheter både inom och utom statens egna gränser.
Staters skyldigheter sträcker sig utanför nationsgränserETO är ett viktigt verktyg i fall där staters agerande eller underlåtenhet inom eller utanför sina gränser har konsekvenser för åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna för individer eller grupper. Detta har relevans till exempel när en stat är medfinansiärer till ett infrastrukturprojekt i ett annat land, eller när en stat deltar i internationella utvecklingssamarbeten som påverkar åtnjutandet av mänskliga rättigheter.
Lagstiftning i linje med ETO kan också underlätta regleringen av transnationella företags verksamhet. Enligt ETO är transnationella företags hemmastater skyldiga att ställa företag till svars om deras verksamhet haft konsekvenser för åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna utomlands.
ETO ger alltså en möjlighet att reglera globala utmaningar som enskilda stater inte kan hantera på egen hand, såsom till exempel klimat- och miljöförstörelse samt ansvarsutkrävande från transnationella företag och internationella organisationer.
FIAN:s arbete med ETO
FIAN har länge använt ETO som verktyg för att ställa stater till svars, och utgör en viktig del av det ETO-konsortium som 2011 författade Maastrichtprinciperna om staters extraterritoriella skyldigheter gällande ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FIAN Sverige använder Maastrichtprinciperna bland annat för att ställa Sveriges regering till svars för AP-fondernas investeringar i företag vars verksamhet bidragit till människorättskränkningar. Många av de argument som förs fram genom kampanjen Schyssta Pensioner har grund i Maastrichtprinciperna.