Förra veckan hölls intensiva förhandlingar i FN för Deklarationen för småbrukare och andra som arbetar på landsbygden. Förhandlingarna har gett positiva resultat. Det finns nu en bredare och djupare analys av varför småbrukares rättigheter behöver stärkas och ett bredare stöd för deklarationen.
Förra veckan höll den mellanstatliga öppna arbetsgruppen (OEIGWG) sin fjärde förhandlingsrunda i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Arbetsgruppen har mandat att utveckla Deklarationen för småbrukare och andra som arbetar på landsbygdens rättigheter. Under fem intensiva dagar av diskussioner lyckades civilsamhällsorganisationer, sociala rörelser och representanter från de direkt påverkade grupperna få gehör för avgörande detaljer och perspektiv. Förhandlingarna har avancerat, vilket märktes i de rekommendationer och de slutsatser som lyftes fram inför den femte sessionen där innehållet i deklarationen ska specificeras ytterligare.
Ökad legitimitet för deklarationen
Diskussionerna under förhandlingarna bidrog framför allt till att fördjupa förståelsen hos stater gällande de mest avgörande mänskliga rättigheterna för småbönder och andra som arbetar på landsbygden. Många av de länder som tidigare motsatte sig vissa delar av deklarationen har nu vänt till fördel för samma delar. Rättigheter som tidigare ansågs kontroversiella har fått ökad legitimitet. Även om vissa delar fortsatt möts med viss skepsis så visade de flesta stater upp en mer välvillig förhandlingsposition och en förståelse för odelbarheten i de rättigheter som inkluderas i deklarationen.
Fortsatt motstånd mot de mest centrala delarna
Trotts den positiva utvecklingen fortsätter vissa stater motsätta sig erkännandet av många av de mest centrala rättigheterna för småbönder. Framför allt rätten till mark och de kollektiva rättigheterna, vilka är avgörande för att själva huvudsyftet med deklarationen ska kunna uppnås.
Framför allt är vissa stater motvilliga att närma sig rätten till mark ur ett holistiskt perspektiv. Rätten till mark handlar om mer än tillgång till mark. Det handlar om rättigheter gällande hur marken får användas och hanteras. Rättigheter nödvändiga för att ha ett värdigt liv. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, rätten att kunna försörja sig, äta, ha hälsan i behåll, rätten till sin kultur. Det handlar om att vara fri från övergreppen som tvångsförflyttningar, föroreningar i mark och vatten, i den egna kroppen och i maten man äter.
Att vissa stater också motsätter sig ett erkännande av de kollektiva rättigheterna beror på samma oförmåga att kunna se helheten. Liknande många urfolk finns det många rurala grupper som social definierar och kollektivt förvaltar och använder sina naturresurser. Under förhandlingarna var det många som tydligt varnade för att enbart tillämpa en individuell rättighetspraxis, då detta allvarligt riskerar att skada och splittra de demokratiska strukturer som finns. Något som skulle gå tvärt emot det syfte man vill uppnå genom deklarationen.
Nästa förhandlingsrunda kommer ske i september 2017
Skriva under den internationella namninsamlingen för deklarationen här
