Alla som begett sig ut i våra fantastiska skogar under juli och augusti har upptäckt det. Blåbär överallt! Det har bara varit att lägga sig ner på knäna och stoppa de goda – och nyttiga – bären direkt i munnen eller i medhavda hinkar.
Friluftsliv när det är som bäst.
Gratis.
Ja, rent av lite pengabesparande…
Även i våra butiker kan man köpa blåbär.
Från Polen och Portugal.
Frysta bär från Chile.
Men var tar då de svenska bären vägen? De som inte plockas av lyckliga friluftsplockare som undertecknad.
De exporteras. Bland annat till Japan.
Sedan importeras de igen. Som antirynkkrämer och annat som vårt ekonomiska system fått oss att tro att vi behöver.
Blåbärsindustrin har varit under lupp många gånger på grund av dåliga arbetsvillkor och undermåliga bostäder för de plockare från länder som Thailand och Bulgarien som kommer hit och tar de jobb som vi svenskar inte vill ha.
Att samma blåbärsindustri dessutom är ett av många exempel på hur illa det kapitalistiska systemet fungerar på andra sätt, har inte varit lika uppmärksammat.
Men det är förstås inte rimligt att inga av de färska blåbär som säljs i våra butiker kommer från Sverige, när skogarna fullständigt sväller över av bär. De flesta kommer faktiskt inte ens att plockas.
Lika orimligt är det att de blåbär som plockats av arbetare som rest hit från andra länder transporteras fram och tillbaka över halva jordklotet innan de säljs här som skönhetsprodukter.
Det är dags att en gång för alla avliva myten om att det ekonomiska systemet fördelar vår planets resurs på bästa möjliga vis.
I mitt huvud hade en rimlig lösning varit att vi med en miljö som är hotad och med växande arbetslöshet, sett till att utnyttja denna fantastiska råvara på ett helt annat sätt.
En eventuell vinst hade då dessutom sannolikt varit att fler hade fått upp ögonen för vilken underbar miljö att vistas i som skogen är. På så vis hade vi, på köpet, kunnat få en verklig debatt om omfattningen av kalhyggesavverkningen och dess konsekvenser och inte den förljugna bild som skogsindustrin – och våra politiker – förmedlar.
Ja, det är helt enkelt så att det vackra, lilla, goda och nyttiga blåbäret kan stå som symbol för många av de vanvettigheter som det kapitalistiska systemet ger upphov till.
En del kallar det utveckling. Jag väljer ord som slöseri, lögn, felfördelning, utnyttjande och resursslöseri.
Stefan Strömberg, föreläsare och författare
http://www.latinamerikautveckling.se/Mina-boecker-Foerfattaren/
