Naturresurser, en fråga om mänskliga rättigheter, inte affärer

2016-02-09

FIAN International, tillsammans med en bred allians av ideella rörelser och civilsamhällets organisationer, kritiserar i ett offentligt uttalande användandet av Riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av mark, fiske och skog, som antogs 2012, och menar att implementeringen måste baseras på mänskliga rättigheter och lokalsamhällens behov.

Land- och naturresursgrabbing i alla former fortgår i stor utsträckning runt om i världen, med förödande inverkan på mänskliga rättigheter i lokalsamhällena som drabbas. Det är därför extremt brådskande att implementera och tillämpa Kommittén för tryggad livsmedelsförsörjnings (CFS) Riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av mark, fiske och skog (hädanefter Riktlinjerna).

Den rådande situationen har medfört att ett stort antal ideella rörelser och civilsamhällets organisationer (CSOs) starkt fördömer att ett antal länder och stater, tillsammans med FN-institutioner och ickestatliga organisationer negligerar rättigheter och behov hos de mest utsatta och marginaliserade människorna när det kommer till implementeringen av Riktlinjerna. I ett nytt uttalande menar FIAN och andra organisationer att dessa aktörer använder Riktlinjerna för att gynna företag, och inte lokalsamhällen.

Denna tendens exemplifieras av en serie vägledande dokument som nyligen har publicerats av utvecklingsorgan, FN-institutioner och ickestatliga organisationer (NGOs). Uttalandet understryker att dessa dokument är en avledning från Riktlinjernas egentliga mål: att bidra till förverkligandet av rätten till lämplig mat och näring genom förbättra förvaltandet av naturresurser till fördel för marginaliserade människor och samhällen.

De vägledande dokumenten anammar ett synsätt där privata investerares och företags vinstintresse sätts i centrum, och därigenom legitimeras land- och resursgrabbing. Istället för att prioritera småskalig markanvändning utifrån mänskliga rättigheter, förutsätter de vägledande dokumenten att samtliga aktörer – stater, individer och samhällen, företag, CSOs, med flera – är “intressenter” på lika villkor. De diskuterar ”partnerskap” mellan företag och samhälle och ignorerar därigenom den existerande maktobalansen och intressekonflikten mellan dessa aktörer. Snarare än att sätta samhällena i centrum för människorättsbaserade implementeringsstrategier, beskrivs människorna i samhällena som billig arbetskraft längst ner i de företagskontrollerade värdekedjorna.

De som skrivit under uttalandet förkastar företagens kapning av naturrikedomar, resurser, mänskliga rättigheter och offentlig politik och bekräftar på nytt sitt motstånd mot alla försök att etablera en vinst- och marknadsdriven förvaltning av naturresurser, mat och näring. För att stärka de mänskliga rättigheterna, slår man i uttalandet fast tydliga krav till stater, FN-organ, forskningsinstitutioner och ickestatliga organisationer; syftet är att försäkra sig om att Riktlinjerna implementeras i enlighet med gällande förpliktelser för de mänskliga rättigheterna, som börjar med rättigheterna och behoven hos de mest marginaliserade.

Läs uttalandet i sin helhet här.

Senast uppdaterad: 2016-02-12

Dela:

Relaterat:

Nyhet

Ett steg närmare en FN-deklaration för småbrukares rätti…

Blixtaktion

Skriv under för småbrukares rättigheter!

Nyhet

Bekämpningsmedel – ett hot mot människor och mark

Nyhet

Matsuveränitet för att bekämpa nationalistiska krafter

Nyhet

Europaparlamentet står upp för urfolkets Guarani Kaiowás …

Event

Rapportrelease och After Work!

11 november

Nyhet

En vecka för framtidens mat

Nyhet

Årets rapporthändelse är här – Välkommen på release …