Matsuveränitet för att bekämpa nationalistiska krafter

2017-02-16

Matsuveränitet handlar om rätten att själv få bestämma om det egna landets matproduktion. Detta är en stor utmaning i dagens samhälle, där matproduktionen i stort styrs av internationella krafter och avtal, vilket påverkar den nationella situationen bland annat för bönder världen över.

I diskussionen om matsuveränitet i relation till nationalism har nu ett bidrag i debatten kommit från ledande forskare och experter gällande matsuveränitet, med stöd från bland annat FIAN Belgien och FN:s tidigare specialrapportör för rätten till mat. Dagens fattigdom, undernäring, svält, uttömning av naturresurser och en ökad ojämlikhet i världen, menar författarna är problem som världen måste lösa tillsammans. Globaliseringen måste  ifrågasättas samtidigt som man bekämpar nationalistiska och xenofobiska orienteringar som ett led i detta.

”De sociala rörelserna som kräver matsuveränitet uttrycker internationell solidaritet, och de ifrågasätter inte rollen av den internationella handeln – utan söker efter regleringar för att åter skapa balans mellan den internationella handeln, samt återinföra lokala matsystem.”

Det världen behöver är mer solidaritet!

Läs den svenska översättningen av experterna från matsuveränitetsrörelsen nedan!

Artikeln publicerades ursprungligen på franska i Mediapart.

9555396358_67d2106de3_z

Experternas Debattartikel
Med Brexit och valet av Donald Trump, den extrema högerns ökade popularitet i Europa och de stora flyktingströmmarna finns ett akut behov att utöka samarbetet mellan länder och deras befolkningar. Krig, klimatförändringar, uttömning av naturresurser, fattigdom, hunger och svält, samt de ökade ojämlikheterna, är fundamentala problem som mänskligheten måste försöka lösa tillsammans. Detta kan inte göras utan att ifrågasätta både den nuvarande neoliberala globaliseringen, samt de xenofobiska och nationella riktningar som motsätter sig den ekonomiska globaliseringen, men samtidigt verkar för att skydda och försvara sina egna intressen.

De falska svaren till neoliberalismen får uppmärksamhet, dels genom Donald Trump, vars presidentprojekt innebär försök att utveckla skydd mot import och stoppa det Transatlantiska fördraget, men under tiden främjar finansiell kapitalism, Amerikanska transnationella företag, fossila bränslen och grön kapitalism,…samtidigt som klimatförändringar förnekas och sociala kamper undertrycks. EU är inget undantag, vilka bland annat tvingat Afrika att ingå ojämlika ekonomiska partnerskapsavtal (EPA), och har genom sin gemensamma jordbrukspolitik (CAP) verktyg som gör det möjligt till skydd och dumpning. Officiell kritik av IMF har framförts angående felaktigheter och överdrifter av globaliseringen, samt senareläggningen av det transatlantiska föredragsprojektet (samtidigt som CETA håller på att antas) och minskningen av den internationella handeln, visar på att den nyliberala ramen är ansträngd. Denna utveckling hindrar dock inte transnationella företag från att genomföra offensiver, genom att skydda sig själva med patent, samt försök att införa privata skiljedomsdomstolar i handelsavtalen.

Sociala rörelser kämpar mot förhandlingen av de ”fria” handelsavtalen och kräver klimaträttvisa, internationell solidaritet och mänskliga rättigheter för alla att bli respekterad, överallt. Dessa kamper söker efter att möta förväntningar från befolkningen som blivit påverkad av den neoliberala globaliseringen, inom områden som handlar om mat, miljö, inkomst och anställning. Hjärtat av kampen handlar om matsuveränitetsrörelsen, som kräver rätten för människor att demokratiskt besluta om policys som handlar om mat och jordbruk. Den siktar också på att radikalt förändra vårt matsystem. Vårt ansvar gentemot nationalismens och xenofobins ökning ligger i att stärka och mobilisera på fyra olika nivåer (lokalt, nationellt, regionalt, internationellt) för att uppnå matsuveränitet, vilket är ett krav från den globala bonderörelsen La Via Campesina och många andra organisationer sedan 1996. Matsuveränitet handlar om ”människors rättigheter, deras länder eller fackföreningar att definiera sitt jordbruk och matsuveränitet, utan att dumpa vis-a-vis, länder i tredje världen.”  (La Via Campesina, 2003). Den ”sätter de som producerar och konsumerar hälsosam och lokal mat i hjärtat av vårt jordbruks- och matsystem [. . .] istället för att fokusera på marknadskrav och transnationella företag…” (Nyéléni Forum, 2007).

Matsuveränitet är ett demokratiskt krav, som går tvärtemot företagens agenda för maktövertagande. Det är inte en agenda för avskärmning: De sociala rörelserna som kräver matsuveränitet uttrycker internationell solidaritet, och de ifrågasätter inte rollen av den internationella handeln – utan söker efter regleringar för att åter skapa balans mellan den internationella handeln, samt återinföra lokala matsystem.

Matsuveränitet måste översättas i FN till nya internationella handelsregler och prioritera ett antagande på nationell och regional nivå, av jordbrukspolitik som är anpassade för behoven för länderna i fråga om organisationen av marknaden, samt bidra till ett hållbart jordbruk, alternativ produktion och ett utbytande av praxis. Det syftar till att ge tryggad livsmedelsförsörjning goda förutsättningar. Matsuveränitet är inte självförsörjning. Den vill sätta den internationella handeln på sin rätta plats genom att prioritera jordbruk och livsmedel för människor, inte marknader. Det ger ett nytt ramverk som är gynnsamt för återföra lokal livsmedelsproduktion, agroekologi samt en hållbar tillgång till och skydd av naturresurser. Detta skulle göra det möjligt att utveckla kulturellt anpassade livsmedelssystem som prioriterar näring, hälsa och miljö.

På den internationella nivån ger matsuveräniteten grund till att flytta den hegemoniska handeln – vilken är favoriserad av WTO och gynnar mäktiga stater och transnationella företag-, till att istället införa kooperativa utbyten som begränsar fördelarna för  länder som skulle kunna missbruka sin konkurrensposition. För länder plikt att inte skada jordbruksekonomierna i länder i tredje världen, måste det motsvara rätten att införa ett verkligt skydd – i synnerhet tullar och importkvoter, som grundas på ekonomiska, sociala och miljömässiga skäl.

Inför den globala koncentrationen av jordbruksmakt, har konsumenter och medborgare utvecklat en ökad förståelse av insatserna och deras kapacitet till handlingskraft. Initiativ till att återupprätta de lokala matsystemen ökar men är fortfarande sköra under rådande policys. I kampen för matsuveränitet kan vi inte lämna någon småbrukare ensam. Mat är allas angelägenhet. Tillsammans, bönder och civila samhällsorganisationer, institutioner och forskare måste vi föreslå nya regler och nya ramar för den internationella handeln i jordbruk, samt mat och policys gällande detta, för att bygga lyckade lokala övergångsalternativ. Det är brådskande. Det förestående antagandet i FN av en deklaration gällande rättigheter för småbrukare och andra som arbetar på landsbygden gör framsteg hos kommittén för World Food Security (CFS), bland annat om vikten av tillgång till territoriell marknad för småbrukare, vilket bör utgöra en bas för matsuveränitet.

Genom de stora och flera mobiliseringar detta innebär, samt de många bidrag som följer, är matsuveränitet en essentiell kamp trots de risker som finns idag: för att hindra nationalism, orättvisor, xenofobi, samt för att skydda och utveckla jordbruket för bönder och produktionen av prisvärd, näringsrik och hälsosam kost – samtidigt som det skyddar vår planet.

Författare:

Michel Buisson, Författare av “conquérir la souveraineté alimentaire”, l’Harmattan, 2013

Gérard Choplin, Författare av « Paysans mutins, paysans demain-Pour une autre politique agricole et alimentaire », Editions Yves Michel, to be published in February.

Priscilla Claeys, Senior forskare i  Food Sovereignty, Human Rights and Resilience, Centre for Agroecology, Water and Resilience (CAWR), Coventry University (UK)

Gustave Massiah, Författare av « Une stratégie altermondialiste » Editions La Découverte Paris 2011 ;Representative of  CRID at the international Committee of the Global social Forum

Stödsignaturer:

Jacques Berthelot, Ekonom, författare av « Réguler les prix agricoles », L’Harmattan, 2013

Ibrahim Coulibaly, Ordförnade av CNOP (Coordination Nationale des Organisations Paysannes),  Mali

Manuel Eggen, Forskning- och påverkansansvarig, FIAN Belgium

Christophe Golay, Författare av “Droit à l’alimentation et accès à la justice”, Bruylant, 2011, and “The Fight for the Right to Food. Lessons Learned”, Palgrave Macmillan, 2011

Laurent Pinatel, Talesperson för Confédération Paysanne

Geneviève Savigny, Europeisk samordanre för Vía Campesina

Olivier de Schutter, Fd FN Specialrapportör för Rätten till mat (2008-2014)

Aurélie Trouvé, Förelåsare på AgroParisTech, talesperson för Attac

Senast uppdaterad: 2017-02-24

Dela:

Relaterat:

Nyhet

Ett steg närmare en FN-deklaration för småbrukares rätti…

Blixtaktion

Skriv under för småbrukares rättigheter!

Nyhet

Bekämpningsmedel – ett hot mot människor och mark

Nyhet

Sätt press på våra ansvariga politiker!

Nyhet

Europaparlamentet står upp för urfolkets Guarani Kaiowás …

Event

Rapportrelease och After Work!

11 november

Nyhet

En vecka för framtidens mat

Nyhet

Årets rapporthändelse är här – Välkommen på release …