MATOPIBA i Brasilien

Rätten till mat är allvarligt hotad när människor fördrivs med våld för att lämna plats åt agroindustrin. I jakten på billig odlingsmark avskogas nu en av världens viktigaste ekosystem- Cerradon. Bland investerarna finns svenska pensionspengar.

kemisktvatten

         

Jordbruksmark har blivit en attraktiv investering, inte minst bland pensionsfonder. Mark betraktas i allt större utsträckning som en finansiell tillgång, snarare än en gemensam resurs för försörjning. Många  investerare söker sig till Brasilien, ett land med utbredda markkonflikter och ett av världens mest ojämlika länder när det gäller fördelning av mark.

I regionen Matopiba i nordöstra Brasilien är efterfrågan på mark stor. Det sker en snabb utbredning av storskalig soja- och sockerrörsproduktion. Denna utveckling kantas av landgrabbing, spekulation och förfalskning av lagfarter. De sociala och miljömässiga konsekvenserna av detta är omfattande, liksom påverkan på mänskliga rättigheter. En av de stora investerarna i området är fonden TIAA-CREF Global Agriculture (TCGA), där Andra AP-fonden är en stor delägare. Den mark som TCGA köper används för produktion av t.ex. soja och sockerrör.

 

I regionen är det inte ovanligt att mark betraktas som en ren investering. På bara några år har delar av regionen sett värdeökningar på 400 procent. Man köper marken för att om några år kunna sälja den dyrare. Helt utan avsikt att ta marken i bruk. En bit skog köps upp och skövlas enbart för att slippa framtida eventuella krav kring hur man ska få bruka marken. Man vill undvika risken att marken ska bli en del av ett naturreservat eller av någon annan anledning förhindra att människor i framtiden ska kunna kräva tillbaka marken.

2015 visade en rapport att TCGA genom en komplicerad ägarstruktur kringgår brasiliansk lagstiftning som syftar till att begränsa storskaliga utländska markinvesteringar. Den visade också att de köpt mark genom affärsmannen Euclides de Carli, som utreds för landgrabbing. År 2016 annullerade en lokal åklagare lagfarter för 124 000 hektar mark registrerade på de Carli på grund av misstankarna.

Den mänskliga kostnaden av markköp

Landgrabbing, som alltid existerat i Brasilien, intensifierats i en omfattning aldrig tidigare skådad. Det vanligaste tillvägagångsättet i landgrabbing är att enskilda personer eller företag registrerar allmän mark som sin egen. Ofta genom att muta korrupta personer inom myndigheter och rättsväsende. De som befunnit sig på marken i generationer får helt enkelt flytta på sig. Om inte frivilligt så med våld.

De som gett upp och flyttat till städerna hamnar i slumområden där de tvingas ta osäkra eller illegala jobb. Andra, som lyckats stanna, kan bara göra det om de börjar arbeta under slavlika förhållanden för samma företag som ockuperat deras tidigare marker. Samtidigt leder skogsskövlingen, överexploateringen av naturresurser, användningen av kemikalier i jordbruket, konstgödsling och GMO-grödor till en utarmning av biodiversiteten.

De flesta känner till avskogningen av Amazonas. Men få känner till att Cerradon, Brasiliens andra största ekosystem som hyser närapå lika stor biodiversitet, är minst lika drabbat. Floderna som tar sin början här försörjer större delen av Brasiliens befolkning med vatten och en mångfald av folkgrupper har bott här i generationer. Folkgrupperna har traditionellt sett mest varit bosatta i dalgångarna där de fiskat i floderna och nyttjat platåerna för att jaga, samla frukt och släppa djur på bete.

Utvecklingen i MATOPIBA har bland annat lett till:

  • Landgrabbing av mark som människor använt för sin försörjning under  generationer.
  • Vattenbrist till följd av skogsskövling och industrijordbrukets intensiva vattenanvändning.
  • Skövling av skog på Cerradon.
  • En kraftigt ökad användning av växtgifter. Besprutningen sker ofta med flygplan och har lett till förorening av vattendrag, påverkan på människors hälsa och att fiskar och bin dött.
  • Utbredda hot och våld mot lokalbefolkningen från aktörer involverade i landgrabbing.
  • Förlust av biologisk mångfald.
  • Förlorade eller försämrade försörjningsmöjligheter. Den försämrade tillgången till mark. avskogningen, föroreningen av mark och vatten har haft stor påverkan på mängden, kvalitén och diversiteten av mat tillgänglig för de lokala samhällena.

 

Svenska pensionspengar investeras i marken

Andra AP-fonden och markinvesteringar
Andra AP-fonden har investerat 2,5 procent av fondens kapital, i jordbruksmark. AP2:s investeringar I jordbruksmark sker tillsammans med andra pensionsfonder, genom gemensamt ägda fondbolag. Mer än 90 procent av fondens investeringar I jordbruksmark sker genom de globala fonderna TIAA-CREF Global Agriculture I (USD 450 miljoner) and TIAA-CREF Global Agriculture II (USD 750 miljoner). Enligt AP2 är deras strategi att “investera i storskaliga jordbruksfastigheter i länder med tydliga legala strukturer”. 29 procent av fondens markinvesteringar finns i Brasilien.

Svenska statens skyldigheter
Sverige är skyldigt att både inom landets gränser, och när svenskt agerande får konsekvenser i andra länder, leva upp till de internationella konventioner vi ratificerat. Det finns direkta kopplingar mellan tillgång till och kontroll över mark och andra naturresurser, och rätten till mat och andra mänskliga rättigheter. Därför är de stater som ratificerat Konventionen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skyldiga att respektera, skydda och säkra tillgången till mark. När det gäller landgrabbing har stater utomteritoriella skyldigheter att:

  • Förhindra att inhemska och internationella policyer och handlingar bidrar till landgrabbing och begränsar människors rättigheter.
  • Etablera regleringar som säkrar att transnationella företag inte negativt påverkar mänskliga rättigheter i andra länder.
  • Hålla företag juridiskt ansvariga för människorättskränkningar.

I juni 2016 kritiserade FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Sverige för bristande kontroll av AP-fondernas investeringar, vilket försvagar statens möjlighet att förhindra kränkningar av mänskliga rättigheter.

Detta gör FIAN

I det här fallet arbetar FIAN framför allt med att synliggöra hur våra pensionsfonder och andra investeringar driver på landgrabbing i regionen. Detta genom påverkansarbete och dokumentation av kränkningarna.

De konsekvenser som nämns ovan verifierades av en internationell Fact Finding Mission som FIAN samordnade. Under september 2017 besöktes berörda lokalsamhällen i Piauí  med stöd och medverkan av en lång rad organisationer. Syftet var att dokumentera, verifiera och synliggöra de sociala, ekonomiska, miljömässiga och människorättsliga konsekvenserna av ett fall av storskaliga markinvesteringar.

I januari 2018 besökte samma delegation, Nederländerna, Belgien, Tyskland och Sverige för att undersöka staternas inblandning i och ansvar för pensionsfondernas markinvesteringar i Matopiba. De träffar representanter från fonderna och respektive stat för att ta reda på vad de gör att leva upp till sina skyldigheter att övervaka och reglera fonderna.

Forskningsresorna kommer att resultera i en rapport som publiceras i Februari 2018.

Dessutom har FIAN under flera års tid tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer drivit kampanjen Schyssta Pensioner. Kampanjen arbetar för att ett nytt regelverk för fonderna ska antas eftersom den nuvarande texten inte tydliggör att verksamheten ska ske inom ramarna för mänskliga rättigheter utan tvärtom överordnar vinst.